
Knut Isaksson ledde oss genom gudstjänsten som omväxling. Han presenterade bytet av roller så här:
”I dag är jag Elin (som brukar leda) och Elin är Stanley (som ju brukar predika).”

Men Knut Isaksson och Ann-Charlotte Nilsson brukar sjunga duett ibland. Men det var också ovanligt — ovanligt bra.
De sjöng om flyttfåglarna om hösten och att vi människor kan känna oss som fåglar och längta till en ljusare, varmare tillvaro i livets höst.

Gunhild Löfgren berättade om sitt liv, hur hon bestämde sig att tro på Jesus, bara nio år gammal, och ett långt liv tillsammans med Jesus.

Elin Almqvist predikade om att livet, ofta inte blir som vi har tänkt oss. Vad gör vi då? Och vad gör Jesus?
Berättelsen om när lärjungarna förlorat allt hopp och Jesus mötte dem på stranden med nygrillat och nybakat bröd, fick bli exempel på hur Jesus gjorde – och gör än i dag.

Knut Isaksson spelade trumpet till allsången och Anita Isakssons pianospel.

Vi var tjugotvå personer i Pingstkyrkan och naturligtvis avslutade vi med att fika tillsammans.
Välkommen nästa gång, du också!


Heja Elin
Detta blir bra
Roligt att se min tidigare magister Knut ”in action”. Fina minnen från skoltiden!