Allt började med två singeltjejer som kom från Örebro till Avaträsk. De samlade folk och berättade om Jesus. Men de fick inte hyra någon lokal i byn. Efter ett par år köpte de därför en tomt och byggde ett eget kapell där de bildade en församling med dem som anslutit sig. Ingen förstod hur de skulle klara av det men de lyckades ändå bygga ett kapell som invigdes 1919.
Nu hundra år efteråt är Pingstkyrkan en självklar del av Dorotea kommun med kyrkan alldeles vid E45:an.
Julia Pettersson (Gifte sig Wahlsten och Elna Irving (gifte sig Halldorf) hette kvinnorna som kom till Avaträsk med den andliga väckelsen.
Julia berättade: ”På vintern 1918 reste vi till Dorotea i tro på Gud. Till att börja med bodde vi i kyrkbyn på rum för resande. Då blev min kamrat lite dålig och jag reste i förväg till Avaträsk. En skogvaktarfamilj tog emot mig och en bonde hyrde ut ett rum. Från skogvaktarens sommarstuga fick vi låna spis, utdragssoffa och två stolar. Och Elna kom efter med vårat bagage när vi kunde bo i rummet.” Många kom till tro och lät döpa sig.
När kvinnorna lämnade Avaträsk efter ett par år flyttade lapplandsmissionären Gustaf Carlsson in i kapellet med sin familj. Han jobbade så att säga dubbelt med Avaträsk och lappmarken i stort.
1920-talet: Fattigt men framgångsrikt
16 augusti 1920 kunde man bilda en församling med mellan 11 och 16 medlemmar (lite osäkert). Man kallade den Baptistförsamlingen men de anslöt sig inte till Baptistsamfundet utan drogs istället mot pingströrelsen som var ny och växte starkt. Så några år senare dyker namnet Elimförsamlingen upp.
Redan 1921 tyckte församlingen att man behövde en heltidsanställd pastor. Det blev Mary Hedberg från Stockholm. Hon var en företagsam kvinna som reste runt i kommunen och talade i Nappsjö, Bellvik, Ormsjö, Högland, Risbäck, Lajksjö, Borgafjäll, Tåsjö och även i Missionsförsamlingen i Dorotea. Men någon lön fick hon inte. Först efter tre år fick hon tio kronor i månaden av församlingen. Hon fick klara sig på gåvor och hjälp från medlemmarna.
Mary berättar om det enkla livet i kapellet i Avaträsk: ”Vid köksingången och trapphuset bestod väggarna av enkel plank med stora springor. Det snöade in och huset sköt upp av tjälen i marken. Allting frös inomhus. Ingen kom sig för att göra något. Dörrarna kunde inte stängas på vintern.”
1925 kunde man dra in el i kapellet i Avaträsk tack vare en gåva från en församling i Stockholm.
Kapellet i Avaträsk, som det såg ut 1989.
1923 döpte sig läraren Hilma Bertilsson i församlingen. Då krävde man i skolrådet att hon skulle avskedas. Men efter en tidningsdebatt ingrep regeringens kyrkominister in och läraren fick vara kvar. Det var ju på den tiden då Svenska kyrkan var statlig.
Söndagsskolan var viktig. De samlades varje söndag eftermiddag och två fester för barnen i byn varje år. De vuxna samlades klockan 16 på söndagarna till offentliga gudstjänster. Onsdagar och lördagar träffades medlemmarna i kapellet.
1927 startades en liknande församlingsgrupp i Lajksjöberg.
1930-talet: Tillväxt och problem
Under trettiotalet anslöt sig många till församlingen. Gruppen i Lajksjöberg anslöt sig till församlingen i Avaträsk 1931. 1934 hade församlingen 46 medlemmar.
En Avaträskbo berättade: ”Pingströrelsen fyllde en viktig del i byns sociala liv. Församlingen var stor och aktiv med offentliga möten flera gånger i veckan. Både barn, ungdomar och äldre ”geck på kapälle” som man sa. Det var en träffpunkt för alla. Nästan alla barn gick i söndagsskolan.” *
Man öppnade också en utpost i Ormsjö men den lilla församlingen orkade inte med kostnaderna, varken för lokalhyra, eller kapellbygge. Men man lyckades i alla fall hålla en del offentliga möten i Ormsjö.
Samiskt möte med bland annat Anna och Anders Thomasson, Margit och Irene Brogell.
Trots framgångarna fanns en del problem. ”En av evangelisterna inledde ett kärleksförhållande med en pojke i byn”, berättade Avaträskbon vidare. ”Det pratades och skvallrades runt om i byn. Församlingen fick problem. Resultatet blev att hon fick lämna församlingen och bygden. Men vid hennes avskedsmöte var kapellet mer än fullsatt. För byborna blev det ett känslomässigt farväl.”
En kvinna gick också ur församlingen för att hon kände sig illa behandlad.
Ett mindre bekymmer, men väl så viktigt var veden till alla möten i olika lokaler. Ett ständigt bekymmer trots alla skogsarbetare.
Under 1930-talet växte också intresset för mission ute i stora världen. 1935 beslöt man att ta en andel av kostnaderna för en missionär i Afrika.
1940-talet: Utbyggnad
Kapellet i Risbäck 1949.
Församlingen fortsatte växa, från 50 till 65 medlemmar, under fyrtiotalet. Birger Tångström blev pastor 1940. Man hade verksamheter i Avaträsk, Lajksjöberg och Risbäck. En stuga köptes och flyttades till församlingens tomt i Lajksjöberg och i Risbäck byggdes ett kapell som stod klart 1949.
I slutet av fyrtiotalet deltog 200 barn i söndagsskolan och sju söndagsskolfester firades i de olika byarna.
1950-talet: Bil, telefon och kyrka i tätorten
På femtiotalet hade församlingen 74 medlemmar och sju pastorer och evangelister anställda. 1953 bytte församlingen namn till Filadelfiaförsamlingen och kapellet i Lajksjöberg reparerades.
Fastigheten med kapellet i Avaträsk ägdes fortfarande av en av kvinnorna från starten. 1956 fick församlingen till slut lagfart på fastigheten i Avaträsk och blev ägare. Huset anslöts till telefonnätet men var fortfarande omålat och saknade el.
I Dorotea hölls möten i lokaler man fick låna eller hyra.
Efter en insamlingsresa skriver en tidning om pastorn Helge Frick: ”I den glada och oförvägna glimten i hans ögon anar man något av pionjärandan bakom pingstväckelsens arbete i Lappland… Han behöver inte bara en kyrkan i Dorotea, han behöver även en bil för att kunna beresa sitt stora fält och nå alla dessa människor. Från alla håll begär man möten, men vart kommer man på ett sextonmilafält med en moped?”
Och Frick fick sin bil; en Skoda från Småland. En man i församlingen som just tagit körkort blev hans chaufför.
Från mitten av femtiotalet flyttades verksamheten stegvis över till centralorten Dorotea.
1955 köptes en fastighet som skulle bli det första kapellet i Dorotea. Den låg på Byvägen ungefär där Strandenskolans lekplats är i dag. Men kommunen ville ha huset för skolan. Efter kohandel mellan fastighetsägaren, kommunen och församlingen fick kommunen köpa fastigheten.
I stället köptes Hotell Byström vid torget 1958.
1960-talet: Tältmöten och andakter på skola och äldreboende
Sextiotalet började med 76 medlemmar. Verksamheten var omfattande. Samlingarna hölls omväxlande i Lajksjöberg, Dorotea, Avaträsk och Risbäck. Man besökte också regelbundet ålderdomshemmet och församlingens pastor höll morgonbön i Centralskolan var fjärde vecka.
Stora tält restes om somrarna i by efter by: enkelt där man saknar lokaler eller bara för stämningens skull.
Även den nya kyrkan i Dorotea användes av kommunen som skolsal. Inte förrän 1967 byggdes en bassäng för dop.
1966 brann kapellet i Risbäck ned men byggdes upp igen, med hjälp av försäkringsbolaget, bidrag från regleringsmedel och mängder av frivilligt arbete.
1970-talet: Stor tillväxt och kyrkbygge
Efter ett par årtionden lämnade församlingen ”Hotell Byström”. Kommunen köpte och rev huset för att bygga förskola.
Vid årtiondets slut hade församlingen 102 medlemmar. Hälften av dem hade gått med under sjuttiotalet. Tiden var mogen att bygga en bättre kyrka och processen präglade detta decennium.
Resvirket och takstolarna i det stora bygget är uppe.
Huset blev 600 kvadratmeter stort och bygget betalades med frivilligt arbete, gåvor med material och kontanter. Dessutom lånade många medlemmar i bank och betalade räntan medan församlingen betalade amorteringen. De lönade sig på den tiden. Städning, snöskottning, kök och värdskap sköttes förstås av frivilliga.
1978 invigdes kyrkan på Storgatan under stor glädje och stolthet. En modern kyrka som än i dag förbluffar med sin 70-talsstil.
1980-talet: Centralisering och stor verksamhet
1980 anställdes pastorsparet Thyra och Knut Gullersbo. Församlingen satsade mycket på sång och musik. Flera sånggrupper för olika åldrar . 1983 hölls konferens för sångledare i pingstförsamlingarna runt omkring. Sångarna turnerade i kyrkor ända bort till Klöverträsk.
Första lägret för barn i Badviken och fjällvandring för ungdomarna ordnades. 1986 samlades barnledarna till inspirationshelg.
Man engagerade sig i flera nya missionsprojekt; i Kina, Amsterdam, Tanzania, Kenya, Thailand, Zanzibar, Västtyskland, Östtyskland, Bhutan och dessutom punktinsatser på olika håll i världen.
1988 gick de 19 medlemmarna i Betelförsamlingen i Svanabyn (baptister) in i pingstförsamlingen i Dorotea. De närmaste sju åren hölls gudstjänster, symöten och samlingar för barn i Svanaby.
Kapellet i Risbäck användes för sista gången 1987. Det såldes 6 år senare.
Lokalen i Lajksjöberg sjöng också på sista versen. Barnträffarna var kvar till sist och de flyttades till skolan 1990. Tre år senare revs kapellet.
Fler bilder av 1980-talet finns här
1990-talet:
Under nittiotalet bytte församlingen pastorer och evangelister som arbetade kortare perioder.
I början hade församlingen regelbundna barnträffar i både Avaträsk, Lajksjöberg, Svanabyn och Dorotea. Men ledarbristen begränsade dem senare till bara Lajksjöberg och Dorotea.
Lägereld med korvgrillning i Badviken.
Barnlägren i Badviken om sommaren fortsatte och vinterlägren i Borgafjäll började.
1993 startade man samlingar för äldre och daglediga var annan vecka och andakter på Bergvattengården.
1998 var fastigheterna i Svanabyn sålda. Den stora tavlan i Pingstkyrkans fikarum kommer från det kapellet.
2000-talet:
2000 anställdes pastor Lars Svensson på halvtid.
Nollnolltalet började med 74 medlemmar och slutade på 59 medlemmar.
2001 kom de första flyktingarna till oss. Sedan dess har flera döpt sig och många blev en del av församlingens gemenskap. Men alla flyttade vidare efter sin tid i Dorotea.
Missionen i Tanzania och Tyskland har fått regelbundet stöd medan engångsbelopp gått till insatser över hela världen.
Vår missionär Noomi har kurser för kvinnor i Emali om hälsa, läsning och skrivning.
Pastor Lars Svensson efterträddes av Linnea Lindberg.
2003 upphörde barnträffarna. Tisdagskvällarnas bibelläsning och bön blev de vanligaste samlingarna i Pingstkyrkan. Gudstjänster på söndagarna blev allt färre, men minst en gudstjänst hölls vid varje månadsskifte.
2010-talet:
Under tiotalet ökade församlingens verksamhet. Utbytet med Smyrna i Hoting utvecklades.
Barnträffarna kom igång igen. Först med hjälp av ett ungdomsteam i samarbete med pingstkyrkorna i Vilhelmina och Åsele, senare med församlingens egna ledare.
2016-2018 arbetade Elin och Stanley Almqvist deltid med barngrupp och gudstjänster.
Som avslutning på årtiondet fick vi döpa en ny medlem – för första gången detta årtionde.
2020-talet:
Inför det nya tjugotalet är vi 36 medlemmar. Vi har bara en flyktingfamilj kvar bland oss. Församlingen fyller 100 år och framtiden är öppen.
Församlingens olika namn i tidsföljd
Baptistförsamlingen i Avaträsk
Elimförsamlingen i Avaträsk
Filadelfiaförsamlingen i Avaträsk
Filadelfiaförsamlingen i Dorotea
Pastorer och evangelister
Julia Pettersson/Wahlsten och Elna Irving/Halldorf 1918—1919
Gustaf Carlsson 1919—1921
Mary Hedberg 1921—1926
Birger Tångström 1940—?
Axel Västerberg ?—1952
Helge Frick 1953—?
Thyra och Knut Gullersbo 1980—
Christer Ericsson 1988—1990
Roland Pettersson 1991—1993
Mats Carlsson 1997
Lars Svensson ?—2000
Linnea Lindberg 2004—2008
Elin & Stanley Almqvist 2016—2018
Historiska uppgifter hämtade ur Kjell-Erik Edbloms krönika över församlingens första 80 år och kompletteringar.
* Citat ur artikel av Britta Nordanhag i Doroteakrönikan 1995.