Vår församling har sorg.
Torsdagen den 10 februari somnade vår mångårig medlem in, lugnt och stilla på Lycksele lasarett, en vecka innan sin 92-årsdag.
Det blir tomt när vänner lämnar oss. Men jag tror att många håller med om att vissa lämnar större tomrum. Det gäller i hög grad Kjell-Erik. Det går knappast att minnas när hans plats i församlingen stod tom. Det gällde bönemöten, gudstjänster, ekonomi och praktiskt arbete.
Kjell-Erik döptes redan 1942 som 12-åring i sin hemförsamling i Örnsköldsvik. När Kjell-Erik kom till Dorotea och sin första lärartjänst 1954 blev vår församling hans andliga hem.
I församlingen blev det ett omedelbart engagemang. I styrelsen fanns Kjell-Erik med i decennier. I 55 år var han församlingens kassör. Vårt Kontaktblad hade Kjell-Erik som initiativtagare och ansvarig utgivare. Kjell-Erik var församlingens kontaktperson med våra missionärer.
Andra kan berätta om Kjell-Eriks samhällsengagemang. Han dominerade i decennier det politiska livet i kommunen och länet. 55 år i fullmäktige är svenskt rekord. Kommunalråd, ordförande i kommunförbundet Västerbotten mm. Engagemanget ledde till att Kjell–Erik fick Tage Erlandermedaljen.
Men jag vet att det som ändå betydde mest för Kjell-Erik var Guds verk och församlingen. Det visade han bl a när en lokaltidning gjorde ett stort reportage om honom. Fotografen ville ta ett kort framför kommunkontoret men Kjell-Erik ville ha Pingstkyrkan som bakgrund.
För Kjell-Eriks livsgärning tackar vi Gud och lyser frid över hans minne.
Knut Isaksson
Under begravningen talade Knut Isaksson för församlingen. Den hölls i Pingstkyrkan fredag 4 mars kl 13.00.
Så starkt berättelse