Vi finns för att pingstdagen hände på riktigt för 2000 år sedan. Och för att en grupp fattiga människor i Los Angeles var med om det på riktigt för 100 år sedan.
Det spred sig hit till Dorotea på bara några år med Atlantbåtarna och resande: Starka upplevelser av Gud, inre styrka, tungotal, sjuka blev friska, utslagna fick nytt liv.
Än idag finns Pingstkyrkan i Dorotea – inte för att vi har verksamhet, utan – för att detta andliga liv finns kvar i oss.
Om du trivs med att komma till Pingstkyrkan är det nog det du känner av: Eftervärmen av pingstens eld.
Än idag kan en enkel människa få känna att Gud kommer in i ens liv och gör allting nytt och annorlunda.
Värmen och lugnet finns kvar. Mötet med Gud tillfredställer själens längtan.
Även om vi idag inte lever upp till samma bild av pingst har vi varit med om det på riktigt och därför har vi styrkan att fortsätta. Och pingsthelgen påminner om att det finns mer att få av Guds kraft och hans Ande.
Du kan läsa vad som hände på pingstdagen i slutet av Bibeln, i Apostlagärningarna kapitel 2:
När pingstdagen kom var de alla samlade. Då hördes plötsligt från himlen ett dån som när en våldsam storm drar fram, och det fyllde hela huset där de satt. Tungor som av eld visade sig för dem och fördelade sig och satte sig på var och en av dem. Alla uppfylldes av den helige Ande och började tala främmande språk, allteftersom Anden ingav dem att tala.
Men andra sade hånfullt: ”De har druckit sig fulla på sött vin.”
Stanley Almqvist
en vän i pingst
Tack för historisk uppdatering