Församlingens höjdpunkt var åttiotalet: nybyggd kyrka, över 100 medlemmar, stor verksamhet, självförtroende och framtidstro. Därför älskar vi allt som påminner om åttiotalet.
Församlingen satsade mycket på sång och musik. Flera sånggrupper för olika åldrar. Sångarna turnerade i kyrkor ända bort till Klöverträsk.
De första barnlägret i Badviken hölls och fjällvandring för ungdomarna.
Vi engagerade oss i flera nya missionsprojekt; i Kina, Amsterdam, Tanzania, Kenya, Thailand, Zanzibar, Västtyskland, Östtyskland, Bhutan och dessutom punktinsatser på olika håll i världen. 1988 gick baptistförsamlingen i Svanabyn in i pingstförsamlingen i Dorotea. De närmaste sju åren fortsatte verksamheten i Svanabyn. Kapellet i Risbäck stängdes 1987 och såldes.
Lokalen i Lajksjöberg stängdes också när barnträffarna flyttade till skolan 1990.
Då var kören större. Men fyra personer är kvar än.
Missionären Noomi lärde kvinnor i Mali att läsa.
Församlingen firade 60 år med fest i kyrkan.
Julfest med många barn, på åttiotalet.
Deltagarna i gudstjänsterna var fler då.
Vi kunde åka med ungdomarna på fjällvandring.
Agne Nilsson utställd på en mässa.
Vi sjöng också …
Här sjöng ”Sångarbröderna”, en av flera musikgrupper.
Roligt att läsa och framför allt se alla bilder! Många människor som jag saknar. (Men julfesten måste vara från ett senare åtionde.)
Kanske årtalet är ett annat. Men den ger ändå en bild av barnverksamheten.
Får rätta det när vi får ett korrekt årtal.
1979 sprang jag från Hallen och passerade Dorotea. Bodde hos Jackobsson. Det var en upplevelse att lära känna samhället. Jag mötte skolelevers på högstadiet. Min pappa Arne körde följebilen ändå upp till Dorotea. Sedan fick många enskilda vara med och köra bilen.
Sträckorna upp mot Lycksele var tuffa och llånga.
Polarvagnen var viktig för samhället och arbetstillfällen. Tror att församlingen med kyrkbygge var en viktig motor i samhällsbygget