Årets första utgåva av Vårt kontaktblad har kommit ut.
Det ägnas åt vad som hänt 2019.
Hör av dig till info@dorotea.pingst.se om du saknar ditt ”blad”.
Bland annat finns sekreterarens berättelse från årsmötet 5 januari 2020
Inledningen blev tämligen traditionsenlig, det vill säga gemensam sång ur Segertoner. Sången i fråga var den kristna fruktsamlarsången, nummer 263, som i andra versen låter som ”Det är härligt att samla citron” (Det är härligt att samlas i tron).
Därefter följde ett på sätt och vis exkluderande inslag, i alla fall för alla som är yngre än cirka 55 år, nämligen en resumé över årsmötet 1970. Det mötet innehöll allahanda inslag och den ekonomiskt intresserade noterade, i årets möte, att beslut togs om lön och reseersättning till dåvarande pastor, som i dagens penningvärde motsvarar cirka 8 090 kronor. Det vill säga det var inte så fett alla gånger på den tiden…
Tage Danielsson är troligtvis inte vanligaste personen som citeras i frikyrkliga möten. Men det hände i detta möte! Han sa en gång ungefär så här ”Om man vägrar att se bakåt och inte vågar se framåt, så får man se upp”. I våra sammanhang är det det i och för sig inte helt fel att se upp, men vi kanske inte alla gånger ser framåt så mycket som vi borde?
Kanske det blir så eftersom det faktiskt kan kännas smått obehagligt, med tanke på den åldersstruktur som vi har i vår församling. Det känns smått hopplöst att tänka 20 år framåt istället för 50 år bakåt. Men bibeln är som bekant full av berättelser där det sett mörkt och hopplöst ut, men på något sätt var Gud med och hjälpte i dessa berättelser och vi får tro och hoppas på att han ska vara med även nu och framåt.
Efter denna kombinerade bakåt- och framåtspaning sjöng Elin en sång, som var väldigt ny, för att vara Pingstkyrkan i Dorotea i alla fall 😉 Den är bara drygt 40 år gammal så! ”Alltid på väg” av Vännässonen Ingemar Johansson, som talar om hoppet som vi aldrig ska släppa taget om.
Stanley predikade med Jesu utsago ”Utan mig kan ni ingenting göra” som utgångspunkt. Jo förvisso kan vi göra många saker utan Jesus, men om vi inte har Jesus med så blir vi i stort sett likadana som ABF, skoterklubben eller pensionärsföreningen. Det är inte helt fel det heller, men det är inte det som är vårt uppdrag här i världen, att vara en förening bland många andra föreningar.
Inom missbruksvård så konstateras det att LP-stiftelsen har bättre resultat än övriga aktörer. Likadant är det i många sociala arbeten och projekt. Varför är det så? Jo därför att där finns Jesus och hans kärlek med. I dagens samhälle så ska det mesta upphandlas. Men kärlek går inte att upphandla. Den äkta kärleken kan bara Jesus ge. Så utan Jesus kan vi ingenting göra.
Paulus sa att ”Allt förmår jag i honom som ger mig kraft.” Jesus är alltså en person, inte en kraft eller en princip. Vi måste bli mer vän med Jesus. Vi är inte ovänner nu, men vi kan bli mer vänner! Hur blir vi då mer vän med Jesus? Jo t ex genom bön.
Agne Nilsson behöver skaffa läsglasögon blev uppenbart under årsmötesdelen av dagens samling. Men det gick rätt bra ändå, eftersom det mestadels var andra som läste det som skulle läsas.
Ett dussin hälsningar hade kommit till mötet och flera olika berättelser lästes. Dock inga sagoberättelser utan årsberättelse samt revisionsberättelse.
Den ekonomiska berättelsen kan ni läsa om på annat ställe i denna publikation och berättelsen om valen var kort. Alla val klubbades utan protester, men med en stilla reflektion om att det vore trevligt om det fanns fler namn att välja mellan, så att det även i praktiken blev ett val!
Slutligen fick Stanley och Elin ett stort tack och en liten blomma för deras insatser under året, innan mötet förflyttades in till serveringslokalen, för att där göra fler val, t ex vilken sorts smörgås(ar) som skulle ätas.
Patrik Edblom