Förutom fika bjöd vi på oss själva i musikkaféet. Det var vi gamla vanliga som sjöng och spelade.
En hel del allsång blev det också. Och önskesånger förstås, på publikens begäran…
I bakgrunden ses pianot som skänkts av familjen Hiller och som invigdes detta musikkafé.
Kakor och bullar; kaffe, te och saft var menyn.
Stanley talade fem minuter om hösten, att allting har sin tid.
Också livet går mot höst, men himlen är vår, avslutade han med en ordlek.