Denna parentation hölls av Patrik Edblom under gudstjänsten 30 juni 2024.
De allra flesta av ni som är här idag torde redan veta att en av församlingens trognaste medlemmar, och som kanske varit med längst av alla nuvarande medlemmar i församlingen, har gått bort.
Det är Knut Isaksson som torsdag den 30/5 somnade in på Dorotea sjukstuga där han då var, efter en tids sjukdom. Begravning hölls här i Pingstkyrkan i förrgår, dvs fre 28/6.
Knut föddes den 17-december 1942 i Surberget i Vilhelmina och var alltså 81 år vid sin bortgång. Vid slutet av 40-talet flyttade familjen till Storfors i Värmland. Totalt var de 8 st i syskonskaran. 1954 döptes Knut i Filadelfia i Storfors Efter studier i Filipstad och Uppsala så hamnade Knut och Anita som han hunnit gifta sig med, samt den första dottern, i slutet av 1960-talet i Hoting.
Den 2-feb 1969 blev han medlem i Filadelfiaförsamlingen i Dorotea och har så förblivit fram till sin död. Det vill säga i 55 år.
Ett av mina första minnen från min barndom och livet i församlingen, dvs tidigt 70-tal, var att jag såg Knut och Anita köra in på gården och parkera sin Renault-16. De hade kört från Hoting då, och ur bilen plockade de fram en barnvagn eller två, samt även några barn. Till en början två stycken, så småningom tre stycken och slutligen fyra. Så Knut, och även Anita, har liksom ”alltid” funnits med i församlingen och i, i stort sett all verksamhet.
Knut har varit med och både hjälpt till och lett verksamheten inom t ex,
Sång och musik, individuellt och i kör.
Barn-och ungdomsverksamhet.
Vårt KontaktBlad, VKB.
Styrelsearbetet, med planering av verksamhet.
Mötesledare, predikat och talat.
Begravningar som officiant och med minnestal.
Skött servering, diskat och städat. Klippt gräs och skottat snö.
Ansvarig för bokståndet.
Tagit ekonomiskt ansvar såsom en trogen offrare.
Knut har varit engagerad i kyrkliga sammanhang även utanför Dorotea. T ex i Pingstskolorna har han varit med i styrelsen och verksamheten. Han har även varit med i många andra sammanhang, i Dorotea och på annat håll, ”utanför” kyrkan.
T ex som konferencier på Världens Barn-galor i Dorotea och nationaldagsfiranden och hembygdsföreningsfiranden, mm.
Knut hade ofta en tydlig åsikt om saker och ting och han var sällan rädd att berätta vad han tyckte. Men det var ändå alltid på ett respektfullt och humoristiskt sätt, även om det gällde saker och personer vars åsikter han inte delade. Han var även ofta snabb på att ge positiv och uppmuntrande återkoppling till andra som gjorde saker på ett kanske lite annorlunda sätt.
Därför kommer det nu att bli ett stort tomrum och saknad i kyrkan och församlingen, inom många olika områden, där Knut varit verksam. Vi får hoppas och tro på och be för att det kommer nya människor, som i alla fall till viss del kan ta över de uppgifter som Knut har haft.
De senaste åren och speciellt det senaste halvåret, var Knut prövad av många olika sjukdomar och besvär. Så vi är övertygade om han nu har kommit till ett bättre ställe, där inga sjukdomar finns.
Vi tackar nu därför Gud för Knut och det liv som han fått leva, som har gjort stora avtryck i många andra människors liv och vi lyser frid över hans minne.